﻿— De flesta misstag vi begå föranledas af denna vill-
farelse, sade Maurice med sitt allvarliga leende.
— Ni önskar veta huru jag blef inblandad i Muriels
kärleksaffär? Först bör ni veta, att Georg Penwyn, innan
han reste till Eton, kom till mig för att förbereda sig till
inträde vid den publika skolan. Jag var då helt ung och
hade nyss börjat min skola, således gladde det mig mycket
att tvenne timmar hvarje förmiddag undervisa squire Pen-
wyns lilla gosse, som åtföljd af en betjent brukade rida
till Seacomb på sin ponny. Vid nio års ålder var han en
älsklig gosse. Jag undervisade honom i de första grun-
derna af franska och latin — och lärde honom äfven litet
grekiska under den tid, ett och ett halft år, då han var
min lärjunge; min älskade far hade gifvit mig en klassisk
bildning, och jag kan utan skryt säga att troligtvis icke
många pojkar kommo till Eton det året bättre beredda än
Georg Penwyn. Han var en tacksam, varmhjertad gosse
och glömde aldrig sin gamle vän eller den gammalmodiga
trädgården, der de stora, gula äggplommonen växte vid
den vestra muren. Han besökte mig mången gång under
svmmarferierna och äfven sedan han gått in vid armén.
Han var aldrig hemma i tre dagar utan att han kom för
att helsa på mig. Han var den ende unge man, hvilken
jag lemnade fritt tillträde till mitt hus, ty jag visste att
han var sjelfva äran. (Forts.)